Min nuvarande förståelse av begreppet pedagogisk dokumentation

Nu har jag funderat om hur jag tänker till begreppet pedagogisk dokumentation. Jag tänkte att det var bra om jag skriver ner detta innan jag börjar läsa 

kurs litteraturen, då säkert min förståelse kommer att fördjupas och förändras. 

När vi gör pedagogisk dokumentation så ska vi synliggöra lärandet. För mig är dokumentation ett sätt att visa vad man gör, vad som har hänt, men för att den ska bli pedagogisk anser jag att det krävs reflektion kring den. Denna pedagogiska dokumentation kan göras för barnen, för föräldrarna och för oss som pedagoger.

Reflektion kan ske i situationen där barnen lär, men med hjälp av bilder, filmer, teckningar och samtal kan man sedan gå tillbaka och diskutera. Vad hände i situationen som skedde, varför och hur kan man göra i framtiden. Det räcker alltså inte att jag tar en massa bilder, det är för mig inte pedagogisk dokumentation, det räcker inte heller med att du tar bilder och sätter upp i tamburen eller har rullande i bildspel på fotoramen, utan det krävs någon form av reflektion kring vad som händer på bilden. Vad visar bilden, vad har du lärt dig, hur lärde du dig det, och kanske även hur vill du gå vidare.

Den pedagogiska dokumentationen för oss pedagoger är också ett sätt reflektera över vad vi gör, varför och vad vi vill ta med oss och vad vi vill förändra. Att skriva ner, att dokumentera och att koppla till våra styrdokument.

Så här tänker jag nu innan jag börjar läsa litteraturen i kursen, undrar hur jag tänker mot slutet av kursen? Dags att börja läsa boken ”Den svårfångade reflektionen” och förkovra sig lite…