Att koppla det man läser till det man gör

Vi har ju nyligen läst böcker om pedagogisk dokumentation, men det tar lite tid innan saker går in och blir självklara i det vardagliga pedagogiska arbetet för mig. Ett exempel på detta var förra veckan när det var flera av våra små barn som åt snö ute på gården. Då tänkte jag att vi tar in snö, så får de se smutsig den är. Sagt och gjort, vi tog in snö i en glasskål. På samlingen pratade vi om vad snö är, vad som händer med den inomhus osv. och barnen hade mycket tankar kring detta.

Dagen efter tittade vi i skålen igen, och nu hade snön smält och vattnet var alldeles smutsigt. Detta diskuterade vi då kring. Men tror nu inte att jag dokumenterade detta? Hade jag med mig kamera, iPad, anteckningsbok eller något annat med mig när detta hände? Nej då, det kom jag och tänkte på efteråt.

Men man lär ju sig av sina misstag i alla fall och nu när vi i vårt tema Pippi Långstump pratar om pengar, så är jag noga med att dokumentera på flera olika sätt. Det planeras, dokumenteras och reflekteras. Barnens kommentarer och idéer fångas upp och skrivs ner, det fotograferas och filmas.

Nu har vi fått vår nästa uppgift i kursen. Att göra ett radioprogram. Men vad mitt radioprogram ska handla om det har jag inte riktigt bestämt än. Det känns svårt, men något ska det bli, förhoppningsvis så kan jag göra något i barngruppen där man kan se, eller rättare sagt höra, lärprocessen.

Vad, hur, varför

Vi fick bland de första uppgifterna på denna kurs reflektera över vad som var pedagogisk dokumentation var för oss, beskriva vår nuvarande förståelse av pedagogisk dokumentation. Min förståelse för vad som är pedagogisk dokumentation har delvis förändrats efter jag har läst mer litteratur, samt diskuterat med kollegor och reflekterat kring begreppet. Pedagogisk dokumentation är så mycket mera än jag trodde.

Pedagogisk dokumentation är oerhört viktigt för att föra arbetet vidare, att utveckla verksamheten. Men jag har även tänkt när jag läst litteraturen kring dokumentation och reflektion att varför jobbar inte jag mer så här med dokumentation. Dock krävs det några saker. Det behövs mer tid att kunna lägga på dokumentationen, det krävs att hela ens arbetslag arbetar på detta sätt, men det är också viktigt att alla har kunskapen, och då även den tekniska kunskapen som fordras för att kunna göra denna dokumentation. Man måste på avdelningen sträva mot samma mål. Det här med tid diskuteras i boken Att fånga lärandet av Wehner-Godée, där de säger att det tar tid att dokumentera på detta sätt, och att man får prioritera. Men då tänker jag, vad ska jag prioritera bort? Hur ska jag få mer tid att reflektera? Men även att planera det som ska dokumenteras. Samtidigt så är det viktigt för att föra arbetet vidare, att barnen får bra utmaningar och möjligheter att lära, likaså jag som pedagog, men även att föräldrar och andra runt omkring ska få en utökad kunskap kring vårt pedagogiska arbete i förskolan.

När det gäller att få med sig arbetslaget krävs att alla har fått samma insikt kring vad pedagogisk dokumentation är, kanske att alla läst samma litteratur, samt att man får tid att diskutera kring detta vid många tillfällen. Man behöver få möjlighet till kontinuerlig reflektionstid. Det krävs att man på avdelningen strävar mot samma mål. Man behöver möjlighet att diskutera, planera och delge varandra erfarenheter och tankar. Det gäller även att bryta vanor och våga förändra sig. Det krävs också att alla har kunskap kring den teknik som används. Man har här olika förutsättningar och förkunskaper.

När jag frågade mina kollegor de frågor som vi fick ställa oss inför denna uppgift, vad, hur och varför pedagogisk dokumentation så tog de upp att det var viktigt att knyta an det vi gör till läroplanen. Att inte bara ta en massa bilder, utan att koppla bilderna till läroplanen. De tog upp att det var viktigt med dokumentationen för att kunna planera verksamheten. Vi diskuterade kring att synliggöra lärandet både för barnen, föräldrarna och oss själva som pedagoger genom den pedagogiska dokumentationen. Mina kollegor på avdelningen ska nu även de läsa Att fånga lärandet och Varför pedagogisk dokumentation och det ska bli intressant att diskutera med dem om hur vi ska arbeta med dokumentation därefter.

Wehner-Godée tog upp detta när hon beskrev hur alla lärare på en förskola fått samma fortbildning inför att de började förändra sitt dokumentations arbete. Detta tror jag är en bra förutsättning för att få alla med på tåget. Lenz Taguchi diskuterar även detta förändringsarbetet och tar upp att alla måste sträva mot samma mål.

Och att lära sig pedagogisk dokumentation kan ta tid. I boken Att fånga lärandet av Wehner-Godée står detta beskrivet: ” Det är en stor fördel att tidigt börja öva sig att använda pedagogiska dokumentationer med hjälp av olika medier. Övning tar tid, och tid behövs för att lära sig fotografera eller att följa en process med videokamera, att komma till rätta med ljudinspelare likaväl som att lära sig teckna och anteckna.” (Sid 13)

I Läroplanen för förskolan står det mycket om dokumentation. Det står bland annat att man ska dokumentera varje barns utveckling, att man ska dokumentera för att barnen ska kunna vara delaktiga och att föräldrarna ska kunna få inflytande och att man genom att man dokumenterar barnens lärande kopplat till läroplanens strävansmål. Det står då t ex följande: ”Arbetslaget ska dokumentera, följa upp, utvärdera och utveckla hur barns förmågor och kunnande kontinuerligt förändras inom målområdena i förhållande till de förutsättningar för utveckling och lärande som förskolan bidrar med”. (Sid 15)

Här är lite av den dokumentationen som sitter uppe på väggarna på min avdelning.

I boken Varför pedagogisk dokumentation berättar Hillevi Lenz Taguchi hur man använder sig av pedagogisk dokumentation på Reggio Emilia förskolor. Jag tycker att de verkar vara ett föredöme när det gäller dokumentationsarbetet. Hon diskuterar både den yttre- och den inremiljön och hur man kan använda dokumentationen som ett arbetsverktyg för att förändra den. Genom att dokumentera så pågår en ständig förändring i ens verksamhet.

Vi dokumenterar av många olika skäl, att öka kunskapen, skapa utmaningar, reflektion kring lärandet, att komma ihåg vad man gjort, hur man kan göra nästa gång, utveckla barnen, utveckla oss som pedagoger, men även att synliggöra verksamheten. När vi i höstas hade föräldramöte så funderade jag kring hur man kunde visa föräldrarna vad vi gör på förskolan, Ur läroplanen valde jag att ta ut målen vad gäller matematik, men istället för att berätta vad vi gör för att uppnå dessa mål så valde jag att göra ett bildspel i photostory med en massa bilder som har med vårt matematik arbete att göra. Till bilderna skrev jag kommentarer kring vad bilderna hade med matematik att göra. Inför föräldramötet fick barnen se detta och vi diskuterade kring dem. Bildspelet visades på vår smartboard, ackompanjerat av inspelning av sånger och ramsor i matematikens tecken som barnen sjöng/ berättade. Föräldrarna fick då tydligt se vad vi gör, och varför. Då tror och hoppas jag att det blev tydligt och begripligt.

Här visas ett par av bilderna i bildspelet på vår smartboard.

Det blev många bilder i bildspelet, för när man börjar leta i avdelningens bildmapp efter bilder som synliggör matematiken så fann jag massor. Ofta tas det bilder, men att direkt ta fram dem för dokumentation och reflektion finns det inte tid för och bilderna glöms bort. Det är synd för man vill ju använda de direkt. Kanske är iPaden ett bra hjälpmedel i detta arbete. Jag har en tanke att kunna använda iPaden för dokumentation genom att man ska kunna spara bilder/ filmer man tar, fotografera av konstruktionsarbete, skapande och lärande, och direkt kunna skriva kommentarer kring dem och reflektera med barnen. Detta vill jag kunna ha sparat och barnen ska sedan själva kunna ta fram och titta på detta. Som en form av portfolio. Detta blir då ett sätt att kunna fånga lärandet.”De använde sina pedagogiska dokumentationer för att följa barnens läroprocesser och diskutera dem tillsamman med barn, arbetskamrater och föräldrar.” (Wehner-Godée , sid 12)

Digitalkameran är fantastisk när det gäller att dokumentera lärandet, även om man behöver komplimentera med anteckningar. Att använda en mp3 spelar för att göra ljudinspelningar är också intressant. Den är lätt och smidig att ha med sig, men vi har nu börjat överge den för att det oftast ger mer att videofilma barnen i samtalen, med videofunktionen på digitalkameran.

Att kunna se och tolka mer i bilder var något jag funderade kring när jag läste boken Den svårfångade reflektionen(Emsheimer, Hansson, Koppfeldt, 2005). Man kan ta sig tid och titta mer på bilderna, vad visar bilderna egentligen, och kanske reflektera kring detta tillsammans med barnen och med sitt arbetslag.

Vad ska man då dokumentera? Ja, självklart vill man fånga lärandeprocesserna, men det är så mycket och därför tror jag att man måste sålla. Att tänka till innan; vad vill jag ha ut av detta och vad vill jag använda det till och för vem gör jag det. I förskolan så är det ett ständigt lärande som sker runt omkring oss, och då vill man som pedagog fånga upp detta och reflektera kring det med barnen. Men ibland tror jag att man måste tänka till, ställa sig frågan som vi fick i denna uppgift, vad, hur och varför.

Wehner-Godee tar upp detta och säger då; ” Redan innan vi börjar dokumentera måst vi med andra ord ha klart för oss vad vi ska fokusera och vem eller vilka vi ska kommunicera med.” (Sid 88)

Jag fick genom boken att fånga lärandet även mer inspiration till att fånga upp och skriva ner vad barnen säger när de skapar/konstruerar/lär. Jag tänker på hur man beskriv detta i boken Att fånga lärandet där det tas upp att de dokumenterar dels vad barnen säger och vad de gör, och även hur pedagogerna ser på detta. Då blir pedagogen mer medveten och kan därmed förändra arbetet. Det blir ett verktyg för pedagogerna. Och dokumentationen handlar om att synliggöra processen och inte resultatet. Men även Lenz Taguchi tar upp detta och säger att dokumentationen är viktig och kan ge oss svar på mycket, både vad barnen kan och hur de tänker, men även hur de lär sig. En sådan här förståelse leder i sin tur till en kunskap för pedagogen. Ett lärande om hur man lär sig, det vill säga en lärprocess.

Dokumentation krävs för att kunna förändra ens arbete. Och att utveckla den. Man kan se vad man behöver göra annorlunda men man måste våga.

Det tas även upp och diskuteras kring hur man kan observera. Att man inte får vara rädd för att kliva in i det man observerar. Att fråga och fånga upp tankar, men då måste man samtidigt vara medveten om att det man gör kan förändra händelseförloppet. Men jag tycker även att man bör tänka på att det är en teknik att kunna ställa rätt frågor. Man måste vara medveten om att barnen inte alltid tänker så som man själv gör, och att låta dem fundera utan att man själv blandar in sina egna tankar. Men samtidigt så är det fantastiskt att prata och fråga barnen och genom det så får man reda på hur barnen tänker.

Jag tror att detta kan vara ett bra sätt att observera, men ibland tror jag att man även på ett annat sätt kan se annat genom att göra en observation utan att kliva in i situationen. Båda sätten har sina för- och nackdelar anser jag. Några gånger har vi på avdelningen använt oss av videokameran. Genom att videofilma så är det lätt att observera, nackdelen är bara att det tar lång tid att gå igenom dokumentationen. Men man ser mycket som man kan diskutera och reflektera kring.

Genom en bra pedagogisk dokumentation får vi underlag till både utvärdering av verksamheten samt planering kring framtida arbete. Det som man genom dokumentation kommer fram till kan vara en bra utgångspunkt i planering av arbetet och på det sättet blir barnen delaktiga i planeringen av arbetet. Det gäller att våga släppa in barnen i planeringen av verksamheten, att fråga barnen och ta tillvara på deras tankar och idéer.

Jag tror slutligen att vi kan lära och utveckla så mycket inom vår verksamhet genom att fördjupa våra kunskaper kring pedagogisk dokumentation. Vi har mycket att vinna på att lyssna på barnen och fånga upp deras intressen, frågor och tankar. Att dokumentera är något som vi alla har mycket att vinna på. Genom att ställa frågor kan man få barnen att utveckla det egna tänkandet och även vi pedagoger får en möjlighet att få en annan förståelse för hur barnet tänker. Lenz Taguchi säger i boken Varför pedagogisk dokumentation följande kring detta:” I ett arbete med pedagogisk dokumentation stimuleras barnens nyfikenhet med hjälp ajust av dokumentation”. (Sid 66)

Nu har jag reflekterat kring begreppen vad, hur och varför pedagogisk dokumentation och som slutsats vill jag citera ur Wehner-Godées bok Att fånga lärandet;

”Observationer och dokumentationer syftar till att öka kunskapen om hur barn och lärare söker och konstruerar kunskap. Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang.” (sid 11)

Litteraturförteckning

Emsheimer, P., Hansson, H., Koppfeldt, T., Den svårfångade reflektionen, Lund: Studentlitteratur 2005

Lenz Tauchi, H,. Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm:HLS Förlag 1997

Skolverket, Läroplan för förskolan LPFÖ 98 reviderad 2010, Stockholm: Fritzes, 2011

Wehner-Godée, C., Att fånga lärandet, Stockholm: Liber AB,2010 

Den svårfångade reflektionen

Den svårfångade reflektionen, heter boken som jag nu har läst och ska försöka diskutera kring. Boken i sig var svårfångad på många sätt. Det märktes tydligt att boken är skriven av tre olika författare och att de har skrivit olika kapitel och jag tycker att boken saknade en röd tråd. Det var svårt att koppla det man läst till vårt dagliga arbete på förskola, och då arbetet med pedagogisk dokumentation.

Vissa kapitel tycker jag gav mer än andra, t ex kapitlet om Bearbetning genom bildsamtal. I kapitlet bearbetning genom bildsamtal beskriver Koppfledt hur man kan samtal kring en bild. Han skriver följande: ”För att bildsamtalet ska kvalificera sig som annat än ”allmänna resonemang kring en bild” behövs en för ändamålet passande systematik. Hur och vad gör vi när vi samtalar om bilder? Hur kan samtalet struktureras och varför på detta vis. ” (sid 169)

Vidare diskuterar Koppfeldt kring att man kan dela upp samtalet om en bild i två delar, två faser. I den första delen så beskriver man bilden. Därefter reflekterar man över den. Nu förenklar jag detta något och för att koppla det här till vår verksamhet, i barngrupp med barn mellan ett år och fyra år, som för mig betyder det då att för det första så pratar man med barnen kring en bild. Det gör man ständigt, man pratar då om vad man ser i bilden, vad det är som händer.  Nästa steg blir då att reflektera med barnen kring det som sker på bilden t ex den lärprocessen som pågår där, varför det blev som blev, vad har du lärt dig, hur lärde du dig det och hur kan du gå vidare. Som pedagog kan du också gå in och studera bilderna mer grundligt och även reflektera och samtala med kollegor, vad säger bilden egentligen, vad synliggör den, varför har vi tagit den, vad ger den oss inför framtiden osv. Dock är detta svårt. Ofta har man inte den tiden att diskutera så här kring bilder med kollegor, däremot med barnen.. I kapitlet beskrivs hur man gör en mycket grundlig bearbetning. Men jag kan säga att på det sättet som beskrivs i boken, så gör vi på vår avdelning aldrig. Dock är det nog något som kan tränas upp och självklart kan man bli bättre på att diskutera kring bilder. Men behöver vi verkligen göra det så grundligt som skrivs i boken? För mig är det en fråga om prioriteringar. Visst ska vi reflektera kring bilddokumentationen, fråga oss vad bilden föreställer, vilken lärprocess som pågår, varför vi tog bilden och hur kan vi gå vidare. Men vi måste ha en bra metod och välja vad vi ska reflektera kring.

Ett annat kapitel handlade om reflektionsbegreppet i styrdokument. Det var givande att läsa om detta då det självklart är ett aktuellt ämne för oss nu när vi har fått en ny reviderad läroplan. Och att vi ska koppla det vi gör kring dokumentation och reflektion till vår läroplan. I Den svårfångade reflektionen står det; ”Ett av förskolans uppdrag är att barnen skall få möjlighet att iaktta och reflektera och ett mål är att förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att upptäcka, reflektera och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen. ”(Sid. 53)

Jag letade i vår läroplan och ser då att det står på flera ställen i den att barnen ska få möjlighet att reflektera och det tycker jag är bra. Det gäller här att vi pedagoger är uppmärksamma på detta och skapar möjligheter för barnen att just få reflektera. Att ställa bra frågor, att låta dem tänka och berätta. I boken tas det upp vad det står om begreppet reflektion i grundskolans kursplaner. Det står i Den svårfångade reflektionen att; ”Reflektera gör man med hjälp av texter begränsade till böcker, litteratur och bilder. I övrigt pekar inget mot att konstnärligt gestaltade processer i bild, musik, drama, etc. kan innehålla en reflekterande potential.” (Sid 56) Här ser jag en stor skillnad mellan förskolan och skolan.

På vårt litteraturseminarium har vi i min grupp diskuterat kring begreppet reflektion, hur det ser ut i förskola kontra skola. Vi såg att man i förskolan reflekterat mer eftersom man på ett annat sätt arbetar nära varandra kring samma barn i ett arbetslag, där man på många förskolor ges tid till reflektion. Annars är tiden ett centralt begrepp när det gäller reflektionen. När ska man hitta tiden? Man känner att tiden oftast inte räcker till, att man inte har den tiden som man behöver. Detta gör att man ibland upprepar misstag man gjort, och då kommer till insikten, det här har gjort innan och det fungerade inte, varför gör jag då om det. Kanske helt enkelt för att man inte fått tillräckligt med tid att reflektera.

Ett av kapitlet handlade om hur studenter uppfattar att de reflekterar. Boken tog upp hur svårt det är att reflektera och att inte ens studenterna vet hur man gör. De skrev att vi saknar kunskap, metoder, kring hur man reflekterar, och det tror jag stämmer. I slutet av det kapitlet står det följande; ”Dessa metoder saknar vi i de utbildningar vi granskat och det är just dessa metoder som behöver tillföras för att studenterna ska kunna reflektera…”. (Sid 34) Jag anser också att det är en viktig grund att man har metoderna för att kunna reflektera på ett bra sätt. Och jag tror att vi också i vårt arbete behöver bra metoder för detta. Detta är något som vi måste arbeta vidare med framöver.

Litteratur:

Emsheimer, P., Hansson, H., Koppfeldt, T., Den svårfångade reflektionen, Lund: Studentlitteratur 2005

Mycket på gång

Vi har haft träff i basgruppen och diskuterat boken Den svårfångade reflektionen, jag har läst de andra två böckerna, reflekterat samt diskuterat med kollegor, som jag har skrivit ner. Detta arbete har lett till att jag har gått runt mycket och funderat på arbetet kring vad som är pedagogisk dokumentation egentligen. Vad gör jag på min förskola som kan räknas som pedagogisk dokumentation. Det har lett till att jag tänker annorlunda i olika situationer på jobbet. T ex när barnen sitter och ritar, så ställer jag mycket mer frågor till dem än jag gjort innan, skriver ner mera och tar annorlunda bilder än jag gjort innan, där jag försöker fånga processen. Men det är svårt och jag märker redan nu att det tar tid. Det är många barn i barngrupperna och det märks när man gör den här sortens dokumentation. Det tar tid att kunna diskutera med barnen, man får arbeta i riktigt små grupper, vara väldigt snabb att skriva, samt ha bra kollegor som kan ge en tid att föra in detta i datorn och skriva ut.

Vi har diskuterat lite kring pedagogisk dokumentation i arbetslaget, men det är svårt utan att de har läst samma litteratur. Nu har vi turen att det har köpts in fem nya böcker i ämnet, varav två var böckerna vi har läst i kursen, Varför pedagogisk dokumentation och Att fånga lärandet. Det ska även bli intressant att läsa de övriga böckerna vi har fått till avdelningen.

Jag har även gått runt på avdelningen och tittat mig omkring. Vad har vi för pedagogisk dokumentation uppsatt på väggarna? Jag märker att det är mycket att arbeta med, men vi är på god väg, tror jag.

Men nu är jag först och främst klar med alla uppgifter som ska vara gjorda innan vi träffas den 25 januari, och de jag ska snart lägga ut de här på bloggen, ska bara fixa lite med bilderna som jag ska ha med i det ena inlägget.  Därefter ska jag ha lite semester. New York here I come!