Vi har ju nyligen läst böcker om pedagogisk dokumentation, men det tar lite tid innan saker går in och blir självklara i det vardagliga pedagogiska arbetet för mig. Ett exempel på detta var förra veckan när det var flera av våra små barn som åt snö ute på gården. Då tänkte jag att vi tar in snö, så får de se smutsig den är. Sagt och gjort, vi tog in snö i en glasskål. På samlingen pratade vi om vad snö är, vad som händer med den inomhus osv. och barnen hade mycket tankar kring detta.
Dagen efter tittade vi i skålen igen, och nu hade snön smält och vattnet var alldeles smutsigt. Detta diskuterade vi då kring. Men tror nu inte att jag dokumenterade detta? Hade jag med mig kamera, iPad, anteckningsbok eller något annat med mig när detta hände? Nej då, det kom jag och tänkte på efteråt.
Men man lär ju sig av sina misstag i alla fall och nu när vi i vårt tema Pippi Långstump pratar om pengar, så är jag noga med att dokumentera på flera olika sätt. Det planeras, dokumenteras och reflekteras. Barnens kommentarer och idéer fångas upp och skrivs ner, det fotograferas och filmas.
Nu har vi fått vår nästa uppgift i kursen. Att göra ett radioprogram. Men vad mitt radioprogram ska handla om det har jag inte riktigt bestämt än. Det känns svårt, men något ska det bli, förhoppningsvis så kan jag göra något i barngruppen där man kan se, eller rättare sagt höra, lärprocessen.
Jenny, jag kan helt hålla med dig, det är lika illa här. När de jättefina guldkornen visar sig i arbetet så nog sjutton är alla dokumentationsverktygen på helt annan plats.... Men första steget är iaf taget då vi ändå reflekterar över att" nu skulle jag haft kameran här" ... Nästa steg är att vi faktiskt har med den, o tredje steget då kanske vi tom kommer ihåg att använda verktyget;);)
SvaraRadera