Den svårfångade reflektionen, heter boken som jag nu har läst och ska försöka diskutera kring. Boken i sig var svårfångad på många sätt. Det märktes tydligt att boken är skriven av tre olika författare och att de har skrivit olika kapitel och jag tycker att boken saknade en röd tråd. Det var svårt att koppla det man läst till vårt dagliga arbete på förskola, och då arbetet med pedagogisk dokumentation.
Vissa kapitel tycker jag gav mer än andra, t ex kapitlet om Bearbetning genom bildsamtal. I kapitlet bearbetning genom bildsamtal beskriver Koppfledt hur man kan samtal kring en bild. Han skriver följande: ”För att bildsamtalet ska kvalificera sig som annat än ”allmänna resonemang kring en bild” behövs en för ändamålet passande systematik. Hur och vad gör vi när vi samtalar om bilder? Hur kan samtalet struktureras och varför på detta vis. ” (sid 169)
Vidare diskuterar Koppfeldt kring att man kan dela upp samtalet om en bild i två delar, två faser. I den första delen så beskriver man bilden. Därefter reflekterar man över den. Nu förenklar jag detta något och för att koppla det här till vår verksamhet, i barngrupp med barn mellan ett år och fyra år, som för mig betyder det då att för det första så pratar man med barnen kring en bild. Det gör man ständigt, man pratar då om vad man ser i bilden, vad det är som händer. Nästa steg blir då att reflektera med barnen kring det som sker på bilden t ex den lärprocessen som pågår där, varför det blev som blev, vad har du lärt dig, hur lärde du dig det och hur kan du gå vidare. Som pedagog kan du också gå in och studera bilderna mer grundligt och även reflektera och samtala med kollegor, vad säger bilden egentligen, vad synliggör den, varför har vi tagit den, vad ger den oss inför framtiden osv. Dock är detta svårt. Ofta har man inte den tiden att diskutera så här kring bilder med kollegor, däremot med barnen.. I kapitlet beskrivs hur man gör en mycket grundlig bearbetning. Men jag kan säga att på det sättet som beskrivs i boken, så gör vi på vår avdelning aldrig. Dock är det nog något som kan tränas upp och självklart kan man bli bättre på att diskutera kring bilder. Men behöver vi verkligen göra det så grundligt som skrivs i boken? För mig är det en fråga om prioriteringar. Visst ska vi reflektera kring bilddokumentationen, fråga oss vad bilden föreställer, vilken lärprocess som pågår, varför vi tog bilden och hur kan vi gå vidare. Men vi måste ha en bra metod och välja vad vi ska reflektera kring.
Ett annat kapitel handlade om reflektionsbegreppet i styrdokument. Det var givande att läsa om detta då det självklart är ett aktuellt ämne för oss nu när vi har fått en ny reviderad läroplan. Och att vi ska koppla det vi gör kring dokumentation och reflektion till vår läroplan. I Den svårfångade reflektionen står det; ”Ett av förskolans uppdrag är att barnen skall få möjlighet att iaktta och reflektera och ett mål är att förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att upptäcka, reflektera och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen. ”(Sid. 53)
Jag letade i vår läroplan och ser då att det står på flera ställen i den att barnen ska få möjlighet att reflektera och det tycker jag är bra. Det gäller här att vi pedagoger är uppmärksamma på detta och skapar möjligheter för barnen att just få reflektera. Att ställa bra frågor, att låta dem tänka och berätta. I boken tas det upp vad det står om begreppet reflektion i grundskolans kursplaner. Det står i Den svårfångade reflektionen att; ”Reflektera gör man med hjälp av texter begränsade till böcker, litteratur och bilder. I övrigt pekar inget mot att konstnärligt gestaltade processer i bild, musik, drama, etc. kan innehålla en reflekterande potential.” (Sid 56) Här ser jag en stor skillnad mellan förskolan och skolan.
På vårt litteraturseminarium har vi i min grupp diskuterat kring begreppet reflektion, hur det ser ut i förskola kontra skola. Vi såg att man i förskolan reflekterat mer eftersom man på ett annat sätt arbetar nära varandra kring samma barn i ett arbetslag, där man på många förskolor ges tid till reflektion. Annars är tiden ett centralt begrepp när det gäller reflektionen. När ska man hitta tiden? Man känner att tiden oftast inte räcker till, att man inte har den tiden som man behöver. Detta gör att man ibland upprepar misstag man gjort, och då kommer till insikten, det här har gjort innan och det fungerade inte, varför gör jag då om det. Kanske helt enkelt för att man inte fått tillräckligt med tid att reflektera.
Ett av kapitlet handlade om hur studenter uppfattar att de reflekterar. Boken tog upp hur svårt det är att reflektera och att inte ens studenterna vet hur man gör. De skrev att vi saknar kunskap, metoder, kring hur man reflekterar, och det tror jag stämmer. I slutet av det kapitlet står det följande; ”Dessa metoder saknar vi i de utbildningar vi granskat och det är just dessa metoder som behöver tillföras för att studenterna ska kunna reflektera…”. (Sid 34) Jag anser också att det är en viktig grund att man har metoderna för att kunna reflektera på ett bra sätt. Och jag tror att vi också i vårt arbete behöver bra metoder för detta. Detta är något som vi måste arbeta vidare med framöver.
Litteratur:
Emsheimer, P., Hansson, H., Koppfeldt, T., Den svårfångade reflektionen, Lund: Studentlitteratur 2005
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar