Slutord?

Ja, nu är det dags att knyta ihop säcken för den här resan i kursen Pedagogisk dokumentation med IT-stöd. Nu är kursen slut, men det betyder inte att min lärande resa kring pedagogisk dokumentation är slut. Jag utvecklas och lär hela tiden i detta ämne.

För ett par veckor sedan hade vi på min förskola studiedag, och då föreläste Katarina Larsson om att arbeta med pedagogisk dokumentation förskolan.  Hon pratade utifrån boken Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan: Pedagogisk dokumentation (2012), som Skolverket har gett ut. Jag har läst boken, vilken jag för övrigt tycker borde vara litteratur i denna kurs, och den befäster mycket av det som jag har lärt mig i kursen. Den är en sammanfattning av litteraturen som vi läste i början av kursen kring vad, hur och varför pedagogisk dokumentation.

Pedagogisk dokumentation är inte ett lätt ämne och det är viktigt att man reflekterar som pedagog kring hur man ser på den. Jag tror att det är viktigt att när man dokumenterar tänker till hur man vill använda dokumentationen och vad den leder till. Man måste lära sig att använda sig av det man dokumenterar.  Att reflektera både med barnen, med kollegor och med sig själv kring lärandet som hela tiden sker runt omkring oss. Till detta är iPaden ett otroligt bra verktyg.  Med den tar jag kort och filmar, som jag sedan använder när jag reflekterar tillsammans med barnen, och även kollegor. Vi på min förskola har förmånen att fyra gånger varje termin få reflektionshalvdagar i arbetslaget. Detta är ett utmärkt tillfälle för oss pedagoger att reflektera tillsammans kring vår dokumentation och sedan använda oss av den i vår verksamhet.

Ipaden, detta fantastiska dokumentations verktyg, använder jag mycket. Den är ständigt med mig och används både till olika former av dokumentation, men även till mycket annat i mitt dagliga pedagogiska arbete. Jag kopplar även upp iPaden till smartboarden och då får hela barngruppen möjlighet att se och mycket diskussioner uppkommer kring lärandet. Ipaden är även ett utmärkt verktyg till portfolio. Vi har testat att använda oss av Keynote till detta och det fungera bra.  Detta sammanföll med att jag läste boken Att arbeta med portfolio – teori, förhållningssätt och praktik(2003).

Även nu inför vårt föräldramöte så visade sig Keynote vara ett bra verktyg. Det är betydligt enklare att använda sig av än power point, och iPaden är ett verktyg som man har större tillgänglighet till än datorn. Till föräldramötet har jag även tillsammans med barnen gjort en film om verksamheten, och i den har barnen fått vara mycket delaktiga. Även då har iPaden varit ett mycket bra verktyg. Barnen har filmat och intervjuat varandra och de har själva fått bestämma vad de tycker är viktigt att ha med i filmen, som deras föräldrar ska få se. Självklart har barnen fått se filmen flera gånger, fått kommenterat och kommit med nya idéer. Den filmen är gjord i iMovie, och i och med uppgiften som vi fick i kursen med vår film så fick jag mycket hjälp. Att tänka till innan man startar ett filmprojekt, att man har klart för sig vad filmen ska handla om, syftet, vad som ska filmas, när man ska filma, och så vidare, gör filmprocessen mycket lättare.

Att göra filmen i kursen var roligt och iMovie visade sig vara ett bra, enkelt och roligt program att använda. Boken som vi fick läsa innan vi startade projektet, Manus och dramaturgi för film(2006), var bra och man fick en klarare bild för hur man skulle lägga upp projektet.

Under kursens gång har jag lärt mig mycket. När jag tänker tillbaka till första gången vi träffades, då allt bara snurrade i huvudet, tills nu idag, så har det varit en intressant resa. Det har varit mycket att tänka och reflektera kring. Så här skrev jag efter halva kursen kring vårt arbete på vår förskola med pedagogisk dokumentation.  ”Vi har pratat om vikten av att dokumentera för att kunna följa upp arbetet. Vi måste dokumentera för att kunna se hur vi ska gå vidare, vi måste reflektera och ställa oss frågorna; vad ska vi göra, vad hände, hur gick det, varför gick det som det gick, vad har vi lärt oss, hur ska vi gå vidare. Vi har i arbetslaget pratat om hur vi kan bli bättre på att dokumentera vårt arbete och att använda dokumentationen för att vidare kunna planera verksamheten för att barnen ska utvecklas och lära. Genom dokumentationen kan vi planera och förändra.” 

Nu har vi gått ytterligare ett steg på vägen och vi börjar verkligen använda oss av vår dokumentation. Barnen är mer delaktiga och får på så sätt mer inflytande i sin egen vardag och i sitt lärande. Vi som pedagoger får lära oss att mer vara i nuet, att inte detaljplanera utan att ta vara på det som sker i barngruppen varje dag. Fånga upp lärandet, synliggöra det och reflektera kring det. Vi måste även tänka till innan. Det är omöjligt för oss att föra en pedagogisk dokumentation kring allt som sker under dagarna på förskolan. Lärande sker hela tiden och som pedagog måste man välja. Jag har lärt mig att jag inte kan dokumentera allt som sker, vilket var mycket i mina tankar tidigare i kursen. Det är helt enkelt inte möjligt att hinna med allt. Dock är det roligt, spännande och framför allt viktigt att vi tänker till kring vår verksamhet och att vi använder oss av den dokumentation som vi gör på ett bra sätt så att barnen lär och verksamheten utvecklas på ett positivt sätt.  I läroplanen för förskolan står följande: ”Förskolans kvalitet ska kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följas upp, utvärderas och utvecklas. För att utvärdera förskolans kvalitet och skapa goda villkor för lärande behöver barns utveckling och lärande följas, dokumenteras och analyseras.”(2011)

Under kursens gång har det även varit många små uppgifter att lösa att det har jag lärt mig mycket på. Allt från att kunna blogg, lägga ut på klipp på youtube, skicka projekt till kamerarullen och så vidare.  Jag tycker att kursen varit lärorik och givande. Genom kursens litteratur samt diskussioner i lärgrupp, arbetslag och med andra kollegor, samt egen reflektion, har jag fått en större förståelse för vad som är pedagogisk dokumentation och vikten av den. Jag har även fått lära mig att använda olika verktyg när jag dokumenterar, som kommer att vara till stor hjälp i mitt arbete som pedagog.

Litteratur:

Ellmin, R & Ellmin, B. (2003). Att arbeta med portfolio – teori, förhållningssätt och praktik. Förlagshuset Gothia AB

Granath, T. Manus och dramaturgi för film, Malmö: Liber AB 2006

Skolverket, Läroplan för förskolan LPFÖ 98 reviderad 2010, Stockholm: Fritzes, 2011

Skolverket, Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan: Pedagogisk dokumentation, 2012

Mediers påverkan i lärmiljöer

Det händer mycket inom media och teknik just nu. Utvecklingen går snabbt framåt och den teknik vi i förskolorna använder oss av idag kommer säkert se helt annorlunda ut om några år. Det som är fascinerande är att se hur snabbt barn tar till sig den nya tekniken. De vågar testa och prova. Se bara på våra iPads som barnen behärskar på ett otroligt sätt.

Det kan vara appar på engelska som de genom att våga prova sig fram snabbt lär sig. Barnen lär även av varandra inom detta. Det kommer mer och mer digitala verktyg som barn använder sig av på olika sätt. Jag tycker att de digitala verktygen som vi har fått i förskolan är otroligt bra, men självklart beror det på hur de används. Där gäller det att vi pedagoger är delaktiga och är medforskare. Det lär både barn och pedagoger på.

Intrycken kommer också från andra håll, t.ex. internet. I rapporten ”Småungar och Medier”, som finns på Statens medieråds hemsida, så står det att 38 % av barnen mellan 2-5 år är ute på nätet en vanlig dag. Barn mellan 5-9 år använder nätet ytterligare och 65 % är ute på internet en vanlig dag.

Jag har i förskolan märkt att många barn vet att man kan använda internet för att söka information och för att få svar på frågor som intresserar dem. Det är därför viktigt att vi pedagoger hjälper barnen att även bli kritiska till den information de får genom media på olika sätt.  Statens medieråd har gett ut ett material som kan hjälpa till med detta. Det heter ”Nosa på Nätet – ett mediekunnighetspaket”. Det materialet är till för att barnen ska få reflektera kring den information de får genom nätet. Detta material tror jag kan vara intressant att använda sig av med de äldsta barnen på förskolan.

Barn har stor kontakt med olika former av medier. Och det är något som är viktigt för dem. Barnen pratar mycket om vad detta, framför allt vad de har sett på TV. De pratar mycket kring program de sett och de leker det som de sett och upplevt. Utbudet inom media för barn är otroligt stort idag. Det finns speciella kanaler på tv:n som hela dagarna visar barnprogram. Det är inte längre Bolibompa en halvtimme varje dag. Och faktum är att 73 % av barnen i åldern 2-9 år ser på tv mer än en timme varje dag. Det går även att utläsa att barn mellan 5 och 9 år ser mer på tv mer än de är med sina familjer. (se rapporten ”Småungar och medier”). Detta är något att betänka när man arbetar med barn i skola och förskola.

Medierådet (2010) Småungar & Medier

Statens medieråd & Skolverket (2011) Nosa på nätet – ett mediekunnighetspaket

Nu är det dags för film!

Här kommer min lilla film som är gjord i iMovie.

Att göra en film

Nu är min lilla film äntligen klar. När vi fick uppgiften fick jag snabbt en idé om vad jag ville att min film skulle handla om, dock visade det sig svårare än jag trodde att göra själva filmen.

Jag började att läsa filmen Manus och dramaturgi för film  av Thomas Granath. Den gav idéer hur jag skulle skriva ihop synopsis och manus. Granath skrev att alla manus kan se olika ut, men gav samtidigt en modell för hur man kan skriva manuset, som jag använt mig av när jag skrev mitt manus.Men den tog även upp viktiga saker att tänka på inför ett filmprojekt.

Det står i Granaths bok att det inte finns några dåliga idéer och att man alltid alltid ta till vara på sin idé, och detta försökte jag att göra genom att bygga vidare på den idén jag först fick.
Jag ville att min film skulle spegla en del av de tankar som jag haft under kursens gång kring pedagogisk dokumentation, och svårigheterna med den. Jag skrev synopsis, skrev manus och bildmanus ganska snart.

Därefter var det dags att börja filma. Jag "tvingade" mina underbara kollegor till att vara med i filmen, men snart började svårigheterna. Vissa klipp gjorde vi en sen eftermiddag när vi hade avdelningsplanering, men några klipp fick göras på dagarna när vi arbetade i barngrupp, vilket gjorde att själva filmprocessen drog ut på tiden. Många klipp fick tas om då vi ständigt började skratta...

Sedan visste jag inte hur jag skulle göra med inledningen där titeln skulle stå, och vissa stillbilder där jag bara ville ha text. Efter att ha testat olika appar med ritprogram som jag hade i iPaden blev det tillslut så att jag använde mig att Keynote till detta.

Efter en lång filmperiod var det sedan dags att klippa ihop filmen, lägga till ljudeffekter och bilder osv. Jag har tidigare redigerat filmklipp i datorn med andra redigeringsprogram, så jag saknade mycket av det man kan göra i det programmet när jag skulle använda iMovie. Det var ibland svårt att klippa bort korta sekvenser i filmklippen och det blev mycket arbete med att flytta runt klippen och lägga till ljud.
Men tillslut blev filmen klar. Nu återstår det bara att lägga ut den i bloggen...

Dock fick jag många lärdomar med mig när jag gjorde det här projektet. IMovie är ett lätt program att lära sig använda, och sedan på ett enkelt sätt kunna använda för att dokumentera verksamheten i förskolan. Det går snabbt att sätta ihop en film kring något som man gjort, tex så filmade jag en del från vårt temaarbete, som jag snabbt satte ihop till en film och visade för barnen på vår smartboard.

En annan sak som jag lärde mig i denna uppgift var den stora fördelen med att ha ett manus klart innan man börjar filma. Jag visste precis vad jag skulle filma, kunde hoppa mellan scenerna, och glömde inte bort att växla mellan helbild, halvbild, närbild och extrem närbild vilket gör filmen mer levande.

Slutligen måste jag säga att detta har var en rolig uppgift som gett många lärdomar.



Litteratur: Granath, T., Manus och dramaturgi för film, Malmö: Liber AB 2006

Bildmanus

Manus

Omelett – en film om pedagogisk dokumentation

Intro: Filmens titel, därefter mitt namn, musik i bakgrunden

1.       Int. Avdelningens matrum

Pedagog A och Pedagog B

Helbild

Det är sen eftermiddag inne på förskoleavdelning.Pedagog A, en kvinna i 30-årsåldern, står själv vid en bokhylla inne i rummet och plockar. Det är inga barn på avdelningen, det är lugnt och pedagogen ska snart gå hem. In kommer ytterligare en person, pedagog B. Hon är äldre pedagog och hon går med bestämda steg fram till Pedagog A med läroplanen i handen.

Ped B: Hej, va bra att du är här.

Ped A: Ja, jag är här ja.

Kamera har kommit närmare Pedagogerna där de står vid bokhyllan. Pedagog B håller upp läroplanen och börjar läsa ur den.

Ped B: Titta här vad det står i läroplanen.

Kameran zoomar in pedagog B där hon står och läser ur läroplanen.

Ped B: ur läroplan…

Pedagog B: (Nickar och mumlar instämmande)

Ljudeffekt - spolning fram i tid

2.       Bild från läroplan

Här zoomas stycken om pedagogisk dokumentation in. Det blir kamera bilder på citat ur läroplanen.

Ljudeffekt - spolning fram i tid

3.       Int. Avdelningen matrum

Pedagog A och Pedagog B

Tillbaka till sekvensen i del 1 i manuset där de två pedagogerna står framför bokhyllan och Pedagog B läser ur läroplanen.

Ped B. läser ur läroplan

Ped A: Ja just det. Det har jag läst.

Ped B: Jag vill att du verkligen tänker på detta. Noga.

Ped A: Ja det ska jag göra.

Nu zoomar kameran ut, samtidigt som Pedagog B går ut ur rummet till tamburen och vänder sig mot den andra pedagogen.

Ped B: Jag måste gå nu. Tänker du på det nu då. Hej då.

Ped A: Hej då.

Pedagog B går ut ur rummet. Kameran zoomar in pedagog A som plockar fram en kamera från bokhyllan bakom sig och säger glatt.

Ped A: Det är ju inga problem. Jag har ju den här.

Pedagog A håller fram en kamera.

4.       Stillbild på en kamera

5.       Ext. Förskolans gård

Pedagog A

Pedagog A är ute i solen på förskolans gård en förmiddag. Hon håller i kameran och  går runt på gården fotograferar för fullt. Hon skrattar för sig själv.  I bakgrunden hör man ett barn som ropar på henne.

Barn: Titta jag har lärt mig och cykla.

Ped A: Jag har inte tid just nu.

                            

Ljudeffekt – kamera

6.       Int. Förskolans målarrum

Pedagog A

Det är förmiddag inne på avdelningen i ett målarrum där stafflierna står framme. Man förstår att det är barn som står och målar. Pedagog A fotograferar när barnen målar.

Ped A. Hallå, barnen titta på mig nu när jag tar kort. Å, va bra.

Ljudeffekt – kamera

7.       Int. Avdelningens matrum

Pedagog A

Barnen bakar för fullt och pedagog A tar en massa foton.

Ljudeffekt - kamera

8.       Int. Tambur

Pedagog A

Det är morgon och barnen är i tamburen på väg ut för att leka på gården. Pedagog A står med kameran i högst hugg och tar bilder på skrattande barn.

Ped A: Kalle, skynda dig nu och försök ta på dig skorna. Lisa, skratta nu så jag får en fin bild.

Kalle: Titta, titta, jag kunde ta på mig skorna själv.

Pedagog A har fullt upp att fotografera andra barn och är inte intresserad av att Kalle håller på att lära sig att ta på sig skorna.

Ljudeffekt - kamera

Ped A: mmm. Så bra.

9.       Interiört-lekrum

Pedagog A och Pedagog B

Pedagog A sitter på huk inne i lekrummet. Det är ljust i rummet som är fullt av leksaker. Hon tar fotografier med kameran.

Ljudeffekt - kamera

Barn: Fröken, fröken, skynda dig, vi undersöker vad som flyter och vad som sjunker.

Ped A: Tyvärr, jag hinner inte jag dokumenterar. Säg omelett nu.

Pedagog A står upp inne i rummet och bläddrar igenom korten på kameran, rycker på axlarna och säger för sig själv.

Ped A: Det här med pedagogisk dokumentation det är väl inte så svårt.

Pedagog B kommer in i rummet. Hon går fram till Pedagog A som står och tittar på fotograferna i kameran.

Ped B: Så bra att du är här. Hur har det gått med dokumentationen?

Pedagog A lämnar stolt över kameran till Pedagog B.

Ped A: Titta här!

Ped B börjar bläddra igenom korten och ser mer och mer fundersam ut.

Ped B. Du har dokumenterat väldigt mycket fotografier på glada barn, över 500 bilder. De säger ju ingenting. Hur ska du kunna använda dom i en dokumentation. Nä, nu får du allt tänka om.

Pedagog B lämnar tillbaka kameran till Pedagog A, vartefter hon går ut ur rummet. Närbild på Pedagog A som är ledsen.

Pedagog A står kvar i rummet och funderar och mumlar för sig själv.

Ped A. Ja, det är klart att dokumentationen måste leda till någonting. Vad ska jag nu göra.

Barn:  Fröken,  fröken! Vi har kommit på mer saker vi kan prova om det sjunker eller flyter. Skynda dig och kom.

Pedagog A kommer på en idé och springer ut ur rummet. Vänder sig i dörröppningen och gör tummen upp.

10.   Int.matrum

Pedagog A och Pedagog C

Pedagog A och C sitter vid bordet och planerar och reflekterar. De bläddrar i på iPaden. Tittar i läroplan och verksamhetsplan. Musik i bakgrunden.

11.   Stillbild

Kameran zoomar på planeringspärm, iPad, kamera, verksamhetsplan, grovplanering, läroplan, temaplanering, planeringspärm, almanacka osv. Musik i bakgrunden

12.   Stillbild

Bilder och tack till de som medverkat. Musik i bakgrunden

Synopsis

Titel: Omelett – en film om pedagogisk dokumentation

Syfte: Att problematisera svårigheterna med vad som är pedagogisk dokumentation och syftet med att dokumentera.

Form: Drama

Målgrupp: Pedagoger

Längd: ca 3-4 minuter

Filmen börjar med att en pedagog upplyser en annan pedagog om vad de står i läroplanen om dokumentation i förskolan. Pedagogen tycker att det inte verkar så svårt och går sedan runt och fotograferar, men missar att fånga lärandesituationer, och vet inte riktigt varför hon dokumenterar samt vad hon ska ha dokumentationen till. 

Portfolio för mig

Vi har på min förskola under många år arbetat med portfolio, och för mig har förhållningssättet, vårt portfoliotänk, varit det viktiga. Att synliggöra för barnen att de lär, att fånga upp barnens lärande och reflektera tillsammans med barnen kring det. Portfoliomappen har bara varit en liten del. Portfolio är alltid någonting positivt då den synliggör lärandet. Vi vill fånga upp barnens lust att lära. I Ellmin & Ellmins bok Att arbeta med portfolio – teori, förhållningssätt och praktik (2003) skriver följande om detta: Syftet med portfolioarbetet är att förstärka och vidmakthålla de processer som stöder elevernas utveckling och lärande, liksom att förstärka de positiva inslag som redan finns hos skolan och hos eleverna och göra mer av dem.

Det som jag ibland kan uppleva vara svårt med portfolio, och därmed även pedagogisk dokumentation, är att fånga lärprocesserna. Vi använder mycket kameran båda för stillbilder och videoklipp och den är mycket användbar, men man får inte glömma reflektionen med barnen. I boken diskuteras mycket kring de äldre barnen i skolan, där de själva väljer ut och reflekterar kring lärandet. I förskolan krävs det mycket mer av oss pedagoger.

I boken tog Ellmin & Ellmin upp ett exempel i boken från en förskola, där de beskrev vad de hade med i sin portfolio. I portfolion hade de på den förskolan till exempel handavtryck och skrev upp hur långa de var. Där reagerade jag något. Vad har handavtryck med lärande att göra. Möjligtvis om barnet pratade om varför man växer men det känns inte riktigt portfolio för mig.

Frågorna man kan ställa till barnen i portfolioarbetet som ger barnen möjlighet att reflektera över sitt lärande är viktiga. Vad vill jag lära mig, hur ska jag lära mig det, vad har jag lärt mig, hur lärde jag mig det. Med de yngsta barnen handlar det mycket om att jag som pedagog behöver fånga upp barnets lärande, och sätta ord på det, men ju äldre barnet blir ju mer kan man diskutera och låta barnen reflektera över sitt eget lärande. Ellmin &Ellmin tar upp att barnen i portfolion själva kan se hur de har utvecklats och vad de har lärt sig och därmed så får de ett utvecklingsperspektiv på sig själva och sitt lärande. 

Genom portfolion kan vi få en bild av barnets egna mål, vad vill barnet lära sig. Det är viktigt för oss i vårt arbete och det lägger vi vikt på i planering av vår verksamhet.

På min avdelning har vi haft en digital portfolio i Power Point där vi samlar fotografier och filmer, teckningar och så vidare på barnens lärande. Ju äldre barnen är desto mer delaktiga är de i urvalet. Nu har vi börjat använde Ipaden, och programmet KeyNote för att göra barnens portfolio. Jag tycker att iPaden ett mycket bra verktyg för portfolio. Barnen är delaktiga, och iPaden är lätt att ha med sig, till exempel när man har utvecklingssamtal. Ska bli spännande att se hur detta arbete utvecklas.

Sammanfattningsvis så tycker jag att portfolio är ett bra dokumentationsverktyg för att synliggöra barnet lärande.

Ellmin, R & Ellmin, B. (2003). Att arbeta med portfolio – teori, förhållningssätt och praktik. Förlagshuset Gothia AB

Processdokument

Nu är halva kursen ”Pedagogisk dokumentation med IT-Stöd” avklarad och vi har i uppgift att tänka till om vad vi har lärt oss så här långt.

När kursen startade var jag inte riktigt medveten av vad den skulle innebära och vad den skulle ge. Efter första tillfället när vi träffades, fick våra iPads, startade bloggar och gick igenom vad vi skulle börja göra i kursen, blev jag ganska förstummad. Vad hade jag gett mig in på? Det var mycket att ta in i början, blogg, facebookgrupper, litteratur att läsa, lärgrupper, litteraturseminarium, skriva processdokument osv. Men allt detta gav sig senare och tiden har gått snabbt.

Ja, vad har jag då lärt mig. Det är självklart har det hänt något Jag har utvecklats och lärt mig nya saker. Det viktigaste är att kursen har inneburit att jag blivit tvungen att fundera kring vad som är pedagogisk dokumentation. Jag tror att jag har fått en djupare förståelse av vad pedagogisk dokumentation är, och att det är mer än jag trodde.

Det har diskuterats mycket  på mitt förskola kring pedagogisk dokumentation, och vikten av att dokumentera för att utvecklas. Att det är viktigt med pedagogisk dokumentation för oss som pedagoger, för barnen, och för vårt arbete. Vi har pratat om vikten av att dokumentera för att kunna följa upp arbetet. Vi måste dokumentera för att kunna se hur vi ska gå vidare, vi måste reflektera och ställa oss frågorna; vad ska vi göra, vad hände, hur gick det, varför gick det som det gick, vad har vi lärt oss, hur ska vi gå vidare. Vi har i arbetslaget pratat om hur vi kan bli bättre på att dokumentera vårt arbete och att använda dokumentationen för att vidare kunna planera verksamheten för att barnen ska utvecklas och lära. Genom dokumentationen kan vi planera och förändra. Mina kollegor på avdelningen har läst boken ”Att fånga lärandet”(Christina Wehner-Godée, 2010) och nu läses den även av alla pedagoger på vår förskola och vi för diskussioner kring den i grupper. Det ska bli intressant att följa diskussionerna och se vart det kommer leda.

Barnen lär hela tiden. Det gäller för oss som pedagoger att kunna fånga lärandet och det är vår uppgift att synliggöra lärandet det för barnen. Finns olika sätt att synliggöra det, genom diskussioner, foton, text, bild, film och ljud. Kursen har också inneburit att jag har börjat använda iPaden mer. Jag har fått fundera kring vilken hjälp den kan detta vara i mitt arbete som pedagog. Jag tycker att den är ett bra verktyg. Den är lätt att ha med och det går att snabbt med barnen eller själv kunna söka information utan att vara i närheten av en dator, t ex på samlingen. Den är även bra att ha med på möten, kunna skriva, använda internet osv. Sedan håller jag på att fundera och prova hur man kan använda den som ett verktyg för pedagogisk dokumentation.  Genom kursen har jag lärt mig mycket som jag kanske inte lärt mig annars om tekniken. Tex garageband, blogga, och nu  iMovie. Dessa kan man sedan använda för att dokumentera.

Barnen lär genom att återuppleva det som de lärt sig med hjälp av film, foton, ljudinspelningar, rita vad de varit med om och diskussioner.  Jag tänker mer på fråga barnen hur de tänker, vad som hände, hur vi kan gå vidare osv. Här kommer ett par exempel på situationer när vi i mitt arbetslag kommit in på diskussioner kring lärande och dokumentation.

Ett viktigt ord under kursen har varit reflektion. Det är viktigt att reflektera för att kunna ta tillvara på erfarenheterna man fått, att lära av det man har gjort. Genom diskussioner med kollegor så får man möjligheter att tänka till. Det är viktigt att ställa sig själv frågor precis som man gör med barnen för att de ska reflektera kring sitt lärande.

Det har framförallt i och med kursen blivit mycket tankar kring vad som är pedagogisk dokumentation och hur vi kan använda den för att utveckla vårt arbete.  Vi ska snart få läsa en bok om portfolio och jag ser fram emot det, då vi på min avdelning arbetar med portfolio. Jag känner dock att vi måste gå vidare i detta arbete och vi frågar oss om hur vi ska göra, varför vi gör osv. Jag hoppas att jag får mer insikter i detta i och med denna kurs.  Jag tycker att det ibland är svårt att synliggöra lärandet, att fånga det på ett bra sätt. Det är viktigt att fånga hela lärprocessen och inte bara den färdiga produkten. Just att synliggöra lärandet är viktigt i det pedagogiska arbetet. Genom kursen lär vi oss som sagt var mer om olika verktyg för att kunna synliggöra lärandet.

Faktum är att jag faktiskt har lärt mig mycket och nu ser jag framemot fortsättning av kursen och vad jag kommer att lära mig framöver.

 

 

Lärandet hos de yngre barnen

Barnen lär genom att återuppleva det som de lärt sig med hjälp av film, foton, ljudinspelningar, rita vad de varit med om och diskussioner.  Jag tänker mer på fråga barnen hur de tänker, vad som hände, hur vi kan gå vidare osv. Här kommer ett par exempel på situationer när vi i mitt arbetslag kommit in på diskussioner kring lärande och dokumentation.

Exempel 1.

Ett barn, ett år och nio månader, äter lunch. Plötsligt märker min kollega att barnet har lagt ärtorna i en lång rad framför sig. Hon börjar prata med honom kring detta. Barnet pekar och visar, ärta för ärta. Min kollega räknar tillsammans med honom och plockar fram kameran för att fånga detta. Senare diskuterar vi pedagoger kring barn och matematik och denna situation kommer upp. Vi diskuterar kring barns matematiska utveckling och hur vi ser den. Att barnet trots att det inte pratar… Vi diskuterar vidare kring hur viktigt det är att vi sätter ord på vad barnen lär sig. Men tankarna måste även leda till ett steg längre.

Ärtor på rad

Exempel 2.

Ett barn, ett år och åtta månader, sitter med iPaden och appen färgmonstret. Då märker jag att detta barn som ännu inte pratar så mycket faktiskt har lärt sig färgerna! Detta är ett exempel på att det finns bra användningsområde för iPaden på förskolan. Nu förstod jag att han kunde färgerna och då måste jag ställa mig frågorna igen hur kan jag/vi använda denna kunskap och gå vidare. 

Att lära med iPaden

Experiment russinhissen

Experiment russinhissen

Att koppla det man läser till det man gör

Vi har ju nyligen läst böcker om pedagogisk dokumentation, men det tar lite tid innan saker går in och blir självklara i det vardagliga pedagogiska arbetet för mig. Ett exempel på detta var förra veckan när det var flera av våra små barn som åt snö ute på gården. Då tänkte jag att vi tar in snö, så får de se smutsig den är. Sagt och gjort, vi tog in snö i en glasskål. På samlingen pratade vi om vad snö är, vad som händer med den inomhus osv. och barnen hade mycket tankar kring detta.

Dagen efter tittade vi i skålen igen, och nu hade snön smält och vattnet var alldeles smutsigt. Detta diskuterade vi då kring. Men tror nu inte att jag dokumenterade detta? Hade jag med mig kamera, iPad, anteckningsbok eller något annat med mig när detta hände? Nej då, det kom jag och tänkte på efteråt.

Men man lär ju sig av sina misstag i alla fall och nu när vi i vårt tema Pippi Långstump pratar om pengar, så är jag noga med att dokumentera på flera olika sätt. Det planeras, dokumenteras och reflekteras. Barnens kommentarer och idéer fångas upp och skrivs ner, det fotograferas och filmas.

Nu har vi fått vår nästa uppgift i kursen. Att göra ett radioprogram. Men vad mitt radioprogram ska handla om det har jag inte riktigt bestämt än. Det känns svårt, men något ska det bli, förhoppningsvis så kan jag göra något i barngruppen där man kan se, eller rättare sagt höra, lärprocessen.

Vad, hur, varför

Vi fick bland de första uppgifterna på denna kurs reflektera över vad som var pedagogisk dokumentation var för oss, beskriva vår nuvarande förståelse av pedagogisk dokumentation. Min förståelse för vad som är pedagogisk dokumentation har delvis förändrats efter jag har läst mer litteratur, samt diskuterat med kollegor och reflekterat kring begreppet. Pedagogisk dokumentation är så mycket mera än jag trodde.

Pedagogisk dokumentation är oerhört viktigt för att föra arbetet vidare, att utveckla verksamheten. Men jag har även tänkt när jag läst litteraturen kring dokumentation och reflektion att varför jobbar inte jag mer så här med dokumentation. Dock krävs det några saker. Det behövs mer tid att kunna lägga på dokumentationen, det krävs att hela ens arbetslag arbetar på detta sätt, men det är också viktigt att alla har kunskapen, och då även den tekniska kunskapen som fordras för att kunna göra denna dokumentation. Man måste på avdelningen sträva mot samma mål. Det här med tid diskuteras i boken Att fånga lärandet av Wehner-Godée, där de säger att det tar tid att dokumentera på detta sätt, och att man får prioritera. Men då tänker jag, vad ska jag prioritera bort? Hur ska jag få mer tid att reflektera? Men även att planera det som ska dokumenteras. Samtidigt så är det viktigt för att föra arbetet vidare, att barnen får bra utmaningar och möjligheter att lära, likaså jag som pedagog, men även att föräldrar och andra runt omkring ska få en utökad kunskap kring vårt pedagogiska arbete i förskolan.

När det gäller att få med sig arbetslaget krävs att alla har fått samma insikt kring vad pedagogisk dokumentation är, kanske att alla läst samma litteratur, samt att man får tid att diskutera kring detta vid många tillfällen. Man behöver få möjlighet till kontinuerlig reflektionstid. Det krävs att man på avdelningen strävar mot samma mål. Man behöver möjlighet att diskutera, planera och delge varandra erfarenheter och tankar. Det gäller även att bryta vanor och våga förändra sig. Det krävs också att alla har kunskap kring den teknik som används. Man har här olika förutsättningar och förkunskaper.

När jag frågade mina kollegor de frågor som vi fick ställa oss inför denna uppgift, vad, hur och varför pedagogisk dokumentation så tog de upp att det var viktigt att knyta an det vi gör till läroplanen. Att inte bara ta en massa bilder, utan att koppla bilderna till läroplanen. De tog upp att det var viktigt med dokumentationen för att kunna planera verksamheten. Vi diskuterade kring att synliggöra lärandet både för barnen, föräldrarna och oss själva som pedagoger genom den pedagogiska dokumentationen. Mina kollegor på avdelningen ska nu även de läsa Att fånga lärandet och Varför pedagogisk dokumentation och det ska bli intressant att diskutera med dem om hur vi ska arbeta med dokumentation därefter.

Wehner-Godée tog upp detta när hon beskrev hur alla lärare på en förskola fått samma fortbildning inför att de började förändra sitt dokumentations arbete. Detta tror jag är en bra förutsättning för att få alla med på tåget. Lenz Taguchi diskuterar även detta förändringsarbetet och tar upp att alla måste sträva mot samma mål.

Och att lära sig pedagogisk dokumentation kan ta tid. I boken Att fånga lärandet av Wehner-Godée står detta beskrivet: ” Det är en stor fördel att tidigt börja öva sig att använda pedagogiska dokumentationer med hjälp av olika medier. Övning tar tid, och tid behövs för att lära sig fotografera eller att följa en process med videokamera, att komma till rätta med ljudinspelare likaväl som att lära sig teckna och anteckna.” (Sid 13)

I Läroplanen för förskolan står det mycket om dokumentation. Det står bland annat att man ska dokumentera varje barns utveckling, att man ska dokumentera för att barnen ska kunna vara delaktiga och att föräldrarna ska kunna få inflytande och att man genom att man dokumenterar barnens lärande kopplat till läroplanens strävansmål. Det står då t ex följande: ”Arbetslaget ska dokumentera, följa upp, utvärdera och utveckla hur barns förmågor och kunnande kontinuerligt förändras inom målområdena i förhållande till de förutsättningar för utveckling och lärande som förskolan bidrar med”. (Sid 15)

Här är lite av den dokumentationen som sitter uppe på väggarna på min avdelning.

I boken Varför pedagogisk dokumentation berättar Hillevi Lenz Taguchi hur man använder sig av pedagogisk dokumentation på Reggio Emilia förskolor. Jag tycker att de verkar vara ett föredöme när det gäller dokumentationsarbetet. Hon diskuterar både den yttre- och den inremiljön och hur man kan använda dokumentationen som ett arbetsverktyg för att förändra den. Genom att dokumentera så pågår en ständig förändring i ens verksamhet.

Vi dokumenterar av många olika skäl, att öka kunskapen, skapa utmaningar, reflektion kring lärandet, att komma ihåg vad man gjort, hur man kan göra nästa gång, utveckla barnen, utveckla oss som pedagoger, men även att synliggöra verksamheten. När vi i höstas hade föräldramöte så funderade jag kring hur man kunde visa föräldrarna vad vi gör på förskolan, Ur läroplanen valde jag att ta ut målen vad gäller matematik, men istället för att berätta vad vi gör för att uppnå dessa mål så valde jag att göra ett bildspel i photostory med en massa bilder som har med vårt matematik arbete att göra. Till bilderna skrev jag kommentarer kring vad bilderna hade med matematik att göra. Inför föräldramötet fick barnen se detta och vi diskuterade kring dem. Bildspelet visades på vår smartboard, ackompanjerat av inspelning av sånger och ramsor i matematikens tecken som barnen sjöng/ berättade. Föräldrarna fick då tydligt se vad vi gör, och varför. Då tror och hoppas jag att det blev tydligt och begripligt.

Här visas ett par av bilderna i bildspelet på vår smartboard.

Det blev många bilder i bildspelet, för när man börjar leta i avdelningens bildmapp efter bilder som synliggör matematiken så fann jag massor. Ofta tas det bilder, men att direkt ta fram dem för dokumentation och reflektion finns det inte tid för och bilderna glöms bort. Det är synd för man vill ju använda de direkt. Kanske är iPaden ett bra hjälpmedel i detta arbete. Jag har en tanke att kunna använda iPaden för dokumentation genom att man ska kunna spara bilder/ filmer man tar, fotografera av konstruktionsarbete, skapande och lärande, och direkt kunna skriva kommentarer kring dem och reflektera med barnen. Detta vill jag kunna ha sparat och barnen ska sedan själva kunna ta fram och titta på detta. Som en form av portfolio. Detta blir då ett sätt att kunna fånga lärandet.”De använde sina pedagogiska dokumentationer för att följa barnens läroprocesser och diskutera dem tillsamman med barn, arbetskamrater och föräldrar.” (Wehner-Godée , sid 12)

Digitalkameran är fantastisk när det gäller att dokumentera lärandet, även om man behöver komplimentera med anteckningar. Att använda en mp3 spelar för att göra ljudinspelningar är också intressant. Den är lätt och smidig att ha med sig, men vi har nu börjat överge den för att det oftast ger mer att videofilma barnen i samtalen, med videofunktionen på digitalkameran.

Att kunna se och tolka mer i bilder var något jag funderade kring när jag läste boken Den svårfångade reflektionen(Emsheimer, Hansson, Koppfeldt, 2005). Man kan ta sig tid och titta mer på bilderna, vad visar bilderna egentligen, och kanske reflektera kring detta tillsammans med barnen och med sitt arbetslag.

Vad ska man då dokumentera? Ja, självklart vill man fånga lärandeprocesserna, men det är så mycket och därför tror jag att man måste sålla. Att tänka till innan; vad vill jag ha ut av detta och vad vill jag använda det till och för vem gör jag det. I förskolan så är det ett ständigt lärande som sker runt omkring oss, och då vill man som pedagog fånga upp detta och reflektera kring det med barnen. Men ibland tror jag att man måste tänka till, ställa sig frågan som vi fick i denna uppgift, vad, hur och varför.

Wehner-Godee tar upp detta och säger då; ” Redan innan vi börjar dokumentera måst vi med andra ord ha klart för oss vad vi ska fokusera och vem eller vilka vi ska kommunicera med.” (Sid 88)

Jag fick genom boken att fånga lärandet även mer inspiration till att fånga upp och skriva ner vad barnen säger när de skapar/konstruerar/lär. Jag tänker på hur man beskriv detta i boken Att fånga lärandet där det tas upp att de dokumenterar dels vad barnen säger och vad de gör, och även hur pedagogerna ser på detta. Då blir pedagogen mer medveten och kan därmed förändra arbetet. Det blir ett verktyg för pedagogerna. Och dokumentationen handlar om att synliggöra processen och inte resultatet. Men även Lenz Taguchi tar upp detta och säger att dokumentationen är viktig och kan ge oss svar på mycket, både vad barnen kan och hur de tänker, men även hur de lär sig. En sådan här förståelse leder i sin tur till en kunskap för pedagogen. Ett lärande om hur man lär sig, det vill säga en lärprocess.

Dokumentation krävs för att kunna förändra ens arbete. Och att utveckla den. Man kan se vad man behöver göra annorlunda men man måste våga.

Det tas även upp och diskuteras kring hur man kan observera. Att man inte får vara rädd för att kliva in i det man observerar. Att fråga och fånga upp tankar, men då måste man samtidigt vara medveten om att det man gör kan förändra händelseförloppet. Men jag tycker även att man bör tänka på att det är en teknik att kunna ställa rätt frågor. Man måste vara medveten om att barnen inte alltid tänker så som man själv gör, och att låta dem fundera utan att man själv blandar in sina egna tankar. Men samtidigt så är det fantastiskt att prata och fråga barnen och genom det så får man reda på hur barnen tänker.

Jag tror att detta kan vara ett bra sätt att observera, men ibland tror jag att man även på ett annat sätt kan se annat genom att göra en observation utan att kliva in i situationen. Båda sätten har sina för- och nackdelar anser jag. Några gånger har vi på avdelningen använt oss av videokameran. Genom att videofilma så är det lätt att observera, nackdelen är bara att det tar lång tid att gå igenom dokumentationen. Men man ser mycket som man kan diskutera och reflektera kring.

Genom en bra pedagogisk dokumentation får vi underlag till både utvärdering av verksamheten samt planering kring framtida arbete. Det som man genom dokumentation kommer fram till kan vara en bra utgångspunkt i planering av arbetet och på det sättet blir barnen delaktiga i planeringen av arbetet. Det gäller att våga släppa in barnen i planeringen av verksamheten, att fråga barnen och ta tillvara på deras tankar och idéer.

Jag tror slutligen att vi kan lära och utveckla så mycket inom vår verksamhet genom att fördjupa våra kunskaper kring pedagogisk dokumentation. Vi har mycket att vinna på att lyssna på barnen och fånga upp deras intressen, frågor och tankar. Att dokumentera är något som vi alla har mycket att vinna på. Genom att ställa frågor kan man få barnen att utveckla det egna tänkandet och även vi pedagoger får en möjlighet att få en annan förståelse för hur barnet tänker. Lenz Taguchi säger i boken Varför pedagogisk dokumentation följande kring detta:” I ett arbete med pedagogisk dokumentation stimuleras barnens nyfikenhet med hjälp ajust av dokumentation”. (Sid 66)

Nu har jag reflekterat kring begreppen vad, hur och varför pedagogisk dokumentation och som slutsats vill jag citera ur Wehner-Godées bok Att fånga lärandet;

”Observationer och dokumentationer syftar till att öka kunskapen om hur barn och lärare söker och konstruerar kunskap. Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang.” (sid 11)

Litteraturförteckning

Emsheimer, P., Hansson, H., Koppfeldt, T., Den svårfångade reflektionen, Lund: Studentlitteratur 2005

Lenz Tauchi, H,. Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm:HLS Förlag 1997

Skolverket, Läroplan för förskolan LPFÖ 98 reviderad 2010, Stockholm: Fritzes, 2011

Wehner-Godée, C., Att fånga lärandet, Stockholm: Liber AB,2010 

Den svårfångade reflektionen

Den svårfångade reflektionen, heter boken som jag nu har läst och ska försöka diskutera kring. Boken i sig var svårfångad på många sätt. Det märktes tydligt att boken är skriven av tre olika författare och att de har skrivit olika kapitel och jag tycker att boken saknade en röd tråd. Det var svårt att koppla det man läst till vårt dagliga arbete på förskola, och då arbetet med pedagogisk dokumentation.

Vissa kapitel tycker jag gav mer än andra, t ex kapitlet om Bearbetning genom bildsamtal. I kapitlet bearbetning genom bildsamtal beskriver Koppfledt hur man kan samtal kring en bild. Han skriver följande: ”För att bildsamtalet ska kvalificera sig som annat än ”allmänna resonemang kring en bild” behövs en för ändamålet passande systematik. Hur och vad gör vi när vi samtalar om bilder? Hur kan samtalet struktureras och varför på detta vis. ” (sid 169)

Vidare diskuterar Koppfeldt kring att man kan dela upp samtalet om en bild i två delar, två faser. I den första delen så beskriver man bilden. Därefter reflekterar man över den. Nu förenklar jag detta något och för att koppla det här till vår verksamhet, i barngrupp med barn mellan ett år och fyra år, som för mig betyder det då att för det första så pratar man med barnen kring en bild. Det gör man ständigt, man pratar då om vad man ser i bilden, vad det är som händer.  Nästa steg blir då att reflektera med barnen kring det som sker på bilden t ex den lärprocessen som pågår där, varför det blev som blev, vad har du lärt dig, hur lärde du dig det och hur kan du gå vidare. Som pedagog kan du också gå in och studera bilderna mer grundligt och även reflektera och samtala med kollegor, vad säger bilden egentligen, vad synliggör den, varför har vi tagit den, vad ger den oss inför framtiden osv. Dock är detta svårt. Ofta har man inte den tiden att diskutera så här kring bilder med kollegor, däremot med barnen.. I kapitlet beskrivs hur man gör en mycket grundlig bearbetning. Men jag kan säga att på det sättet som beskrivs i boken, så gör vi på vår avdelning aldrig. Dock är det nog något som kan tränas upp och självklart kan man bli bättre på att diskutera kring bilder. Men behöver vi verkligen göra det så grundligt som skrivs i boken? För mig är det en fråga om prioriteringar. Visst ska vi reflektera kring bilddokumentationen, fråga oss vad bilden föreställer, vilken lärprocess som pågår, varför vi tog bilden och hur kan vi gå vidare. Men vi måste ha en bra metod och välja vad vi ska reflektera kring.

Ett annat kapitel handlade om reflektionsbegreppet i styrdokument. Det var givande att läsa om detta då det självklart är ett aktuellt ämne för oss nu när vi har fått en ny reviderad läroplan. Och att vi ska koppla det vi gör kring dokumentation och reflektion till vår läroplan. I Den svårfångade reflektionen står det; ”Ett av förskolans uppdrag är att barnen skall få möjlighet att iaktta och reflektera och ett mål är att förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att upptäcka, reflektera och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen. ”(Sid. 53)

Jag letade i vår läroplan och ser då att det står på flera ställen i den att barnen ska få möjlighet att reflektera och det tycker jag är bra. Det gäller här att vi pedagoger är uppmärksamma på detta och skapar möjligheter för barnen att just få reflektera. Att ställa bra frågor, att låta dem tänka och berätta. I boken tas det upp vad det står om begreppet reflektion i grundskolans kursplaner. Det står i Den svårfångade reflektionen att; ”Reflektera gör man med hjälp av texter begränsade till böcker, litteratur och bilder. I övrigt pekar inget mot att konstnärligt gestaltade processer i bild, musik, drama, etc. kan innehålla en reflekterande potential.” (Sid 56) Här ser jag en stor skillnad mellan förskolan och skolan.

På vårt litteraturseminarium har vi i min grupp diskuterat kring begreppet reflektion, hur det ser ut i förskola kontra skola. Vi såg att man i förskolan reflekterat mer eftersom man på ett annat sätt arbetar nära varandra kring samma barn i ett arbetslag, där man på många förskolor ges tid till reflektion. Annars är tiden ett centralt begrepp när det gäller reflektionen. När ska man hitta tiden? Man känner att tiden oftast inte räcker till, att man inte har den tiden som man behöver. Detta gör att man ibland upprepar misstag man gjort, och då kommer till insikten, det här har gjort innan och det fungerade inte, varför gör jag då om det. Kanske helt enkelt för att man inte fått tillräckligt med tid att reflektera.

Ett av kapitlet handlade om hur studenter uppfattar att de reflekterar. Boken tog upp hur svårt det är att reflektera och att inte ens studenterna vet hur man gör. De skrev att vi saknar kunskap, metoder, kring hur man reflekterar, och det tror jag stämmer. I slutet av det kapitlet står det följande; ”Dessa metoder saknar vi i de utbildningar vi granskat och det är just dessa metoder som behöver tillföras för att studenterna ska kunna reflektera…”. (Sid 34) Jag anser också att det är en viktig grund att man har metoderna för att kunna reflektera på ett bra sätt. Och jag tror att vi också i vårt arbete behöver bra metoder för detta. Detta är något som vi måste arbeta vidare med framöver.

Litteratur:

Emsheimer, P., Hansson, H., Koppfeldt, T., Den svårfångade reflektionen, Lund: Studentlitteratur 2005

Mycket på gång

Vi har haft träff i basgruppen och diskuterat boken Den svårfångade reflektionen, jag har läst de andra två böckerna, reflekterat samt diskuterat med kollegor, som jag har skrivit ner. Detta arbete har lett till att jag har gått runt mycket och funderat på arbetet kring vad som är pedagogisk dokumentation egentligen. Vad gör jag på min förskola som kan räknas som pedagogisk dokumentation. Det har lett till att jag tänker annorlunda i olika situationer på jobbet. T ex när barnen sitter och ritar, så ställer jag mycket mer frågor till dem än jag gjort innan, skriver ner mera och tar annorlunda bilder än jag gjort innan, där jag försöker fånga processen. Men det är svårt och jag märker redan nu att det tar tid. Det är många barn i barngrupperna och det märks när man gör den här sortens dokumentation. Det tar tid att kunna diskutera med barnen, man får arbeta i riktigt små grupper, vara väldigt snabb att skriva, samt ha bra kollegor som kan ge en tid att föra in detta i datorn och skriva ut.

Vi har diskuterat lite kring pedagogisk dokumentation i arbetslaget, men det är svårt utan att de har läst samma litteratur. Nu har vi turen att det har köpts in fem nya böcker i ämnet, varav två var böckerna vi har läst i kursen, Varför pedagogisk dokumentation och Att fånga lärandet. Det ska även bli intressant att läsa de övriga böckerna vi har fått till avdelningen.

Jag har även gått runt på avdelningen och tittat mig omkring. Vad har vi för pedagogisk dokumentation uppsatt på väggarna? Jag märker att det är mycket att arbeta med, men vi är på god väg, tror jag.

Men nu är jag först och främst klar med alla uppgifter som ska vara gjorda innan vi träffas den 25 januari, och de jag ska snart lägga ut de här på bloggen, ska bara fixa lite med bilderna som jag ska ha med i det ena inlägget.  Därefter ska jag ha lite semester. New York here I come!